|
Funtaliden - de gamla dopfuntarna.
Vad är och var ligger Funtaliden (fontalia)? Denna
fråga ställs ofta till mig av Fageredsbor, till och med av dem som
bor nära granne med platsen. Den yngre generationen har kanske
aldrig hört namnet, mycket mindre vad den är bekant för. Jag skall
här söka ge en förklaring i tid och rum. Först - var ligger
Funtaliden? Före 1896 fanns icke den väg vi i dag kallar Maavägen.
från Fagereds kyrka till vägen Älvsered - Gunnarsjö. Den gamla gick
från Fagereds prästgård väster om den nuvarande vägen.
Den skäres ungefär 700 meter norr om kyrkan av Harsprångslinjen och
går sedan över nuvarande vägen på toppen av den långa backe som
sluttar mot norr, den s. k. Lonnalia. Mellan den plats där vägen
skäres av Harsprångslinjen och den sistnämnda finns fontalia.
Den sluttar mot söder och kantas av stora stenblock, delvis av den
ovanliga svarta färgen, just dessa kallas grönstenar. Denna väg var
före 1896 utfartsväg för gårdarna från Fjälasjö till Maa. |
|
Flera namn finnas
utmed denna väg på olika platser men denna gång skall vi stanna vid
Funtaliden. Namnet kunde bevaras levande, så länge den gamla vägen
användes som utfartsväg. Inträffade händelser på en resa talades
detta om vid hemkomsten och då var det nödvändigt att ha namn på
platsen. På så sätt gick namnet i arv från generation till
generation så länge vägen användes.
Varifrån kommer då namnet? Under 1910-talet kom en man vid namn
Sigfrid Gunnäs till Fagered. Han höll just då på med ett arbete om
kyrkorna. Dåvarande kyrkoherde Wettergren omtalade då, att i
prästgårdens skog fanns en lid som folk kallade Fontalia. Gunnäs
blev genast intresserad och bad att få se på platsen. En man som var
väl lokaliserad fick följa med som ciceron. Denne kunde även omtala
att traditionen säger att här huggits dopfuntar och han påstår sig
ha sett någonting som liknat en påbörjad dopfunt. Gunnäs tog sig
verket an och konstaterade att här verkligen funnits en
dopfuntverkstad och att dopfuntarna i bl. a. Fagered, Ullared,
Svartrå och Köinge säkert huggits här.
Vetenskapsmännen har konstaterat att dessa dopfuntar härstammar från
1200-talet, vid vilken tidpunkt en stenhuggare således tillbringat
sin arbetsdag i Fageredsskogen. Den dopfunt han sist påbörjat, var
cuppan råhuggen d. v. s. tillformad av ett första verktyg samt ett
mellanstycke. En ring eller ett spår var upphugget runt om där
skålen senare skulle huggits ur. Mitt i stenen var ett kors
inristat. En bit från denna sten låg den tillämnade foten, även
denna råhuggen samt ett mellanstycke. Dessa stenar finnas nu i
kyrkohistoriska museet i Lund.
Till slut kan nämnas att en backe i Nösslinge bär samma namn, varför
det kan tänkas att även här huggits funtar av liknande slag. I
övrigt är det endast på Gotland man kunnat spåra verkstäder av samma
storlek som i Fagered.
En arkeologisk utgrävning startade tisdagen den 10 september 2002.
Några sensationella fynd gjordes inte, men en utförligare rapport
kommer när arkeologerna lämnat sin rapport
Det går att få en guidad visning för 200 kr.
|
